Droppar i folkhavet

Författare: Maria Sandel

Sidantal: 202

ISBN: 9789197783248

Utgiven 2009

Maria Sandel var en av Sveriges första arbetarförfattare. Droppar i folkhavet, som gavs ut första gången 1924, skildrar den unga fabriksarbetaren Gerda som överges av sin fästman. Han lurar dessutom av henne alla hennes pengar och som en sista hälsning skriver han på hennes golv: ”Jag har fått nog av dig, din hjulbenta hora. Gå och dränk dig.”

Gerda finner istället ett hem hos den gamla barska änkan fru Hägg som lever med sin alkoholiserade vuxne son. I bokens persongalleri ingår också två prostituerade kvinnor, som har ett kärleksförhållande med varandra. Det innebär att Droppar i folkhavet är en av de första svenska romaner någonsin som behandlar kvinnlig homosexualitet.

Droppar i folkhavet är en gammal bok, men de frågor den tar upp – klass, kön och sexualitet – är lika aktuella som 1924.

Med efterord av Tilda Maria Forselius och Eva Heggestad.

Pressklipp

”Jag bryr mig oupphörligen om hur det går för Gerda, Ansgar, Tora och de andra. Ofta skildrar Maria Sandel dem och deras liv med sådan psykologisk skärpa och sådan nerv att jag berörs in i minsta cellkärna.” (Litteraturmagazinet) Läs hela

”Hon omnämns i litteraturhistoriska översikter mest i förbifarten som en tidstypisk tidig proletärförfattare och som ett slags litterär förmoder till Moa Martinson. Men när jag läser det som av många räknas som Sandels främsta verk, Droppar i folkhavet från 1924, inser jag snabbt att den inte liknar något jag läst tidigare. En så osminkad skildring av storstadens råhet, cynism och sexuella lössläppthet trodde jag inte var möjlig att trycka före 1930” (Axess magasin)

”Maria Sandels roman Droppar i folkhavet från 1924 har kommit i en nyutgåva på Murbruk förlag, ett ideellt förlag inriktad på ’böcker vi tycker är intressanta och behövs’, företrädesvis manliga författare och debattörer med vänsterpolitisk profil. Maria Sandel är en udda fågel här, liksom hon var i livet. Men att killarna bakom Murbruk tycker att hon behövs bådar gott för förlaget. För här tror jag de har funnit en nisch: återuppliva bortglömda författare som kan ha något både spännande och viktigt att säga unga läsare i dag. (…) Maria Sandel var den första kvinnan ur arbetarklass som blev framgångsrik författare, en föregångare till den mer bekanta Moa Martinson. Men där Martinson skildrade landsbygdens och småstadens fattigliv ur kvinnoperspektiv såg Sandel de fattigas liv i storstaden Stockholm ur ett inifrånperspektiv aldrig tidigare infångat i litteraturen.” (Upsala Nya Tidning)

”Jag tyckte boken var fängslande och överraskande lättläst.” (Bergsluft)

”Liksom temat är i de flesta av hennes böcker handlar det här om hur solidariteten människor emellan kan hjälpa till att ta sig igenom nöden. Osentimentalt, litteraturhistoriskt och som all god litteratur, ständigt aktuellt.” (Arbetaren/Zenit).

Mycket i miljön känns numer alltför omskrivet; de dödströtta kvinnorna som sliter med tvätt och städning hos herrskapsfolk och de supande karlarna som lämnar barn och hustrur åt sitt öde. Det som känns annorlunda hos Sandel är dels att hon har mycket kritik att rikta mot sina egna klassfränder som inte ”rycker upp sig” rent moraliskt, dels tar upp till diskussion såväl prostitution som homosexualitet och abort.” (Flamman) Läs hela

”Starka livsöden i Stockholms arbetarklasskvarter på 1920-talet speglas på ett opretentiöst sätt av Maria Sandel i boken Droppar i folkhavet. Vi får följa unga Gerda och kvinnor runt henne, medan föraktet för våldsamma och försupna ”ka-a-rarrr” är något genomgående i boken.” (Offensiv) Läs hela